Hurra för Andreas!

I dag strör jag lite strössel och kärlek över min f d korridorare, och numera berömde skjutjärnsjournalisten - Andreas Lovén!

Andreas har blivit nominerad till Nära-priset för årets lokaljournalist! Och inte bara det, halvdant är inte Andreas grej. Så han passade på och blev även nominerad i kategorin för årets lokalredaktör. :-)

Grattis Andreas! Jag håller tummarna för dig den 21-22 oktober.

Andra sidor av Andreas:
Pappaledig och intervjuobjekt i Aftonbladet
Andreas intervjuar Reepalu, och ger sen svar på tal.

Och historien om "Fallet Ulf", som ledde till nomineringen.

Nu är det dags att börja prata politik

En ny fyraårig mandatperiod ska inledas, även om det i skrivande stund inte är helt klart vilka som kommer sitta i nästa regering. Men oavsett hur de 7 partierna väljer att tackla Sverigedemokraterna, så är det nu dags att börja prata riktig politik igen.

För att inspirera till vidare diskussion hemma vid era egna köksbord, läs Sanna Raymans utmärkta blogginlägg om fallet Annica Holmquist som upprört en hel bloggosfär och kanske/kanske inte kostade Reinfeldt de där sista välbehövliga 298 rösterna. Sanna gör som alltid en träffande analys.

För övrigt visar Maria Abrahamsson på en annan, väldigt obehaglig, konsekvens av Sverigedemokraternas framgångar lokalt.

Är ni mer nyfikna på utbildningsfrågor, så ger det alltid perspektiv att läsa vad Håkan Regnér skriver på Sacobloggen. För nog känns det som att kvalitet i utbildningen skulle påverka vilket jobb och vilken lön du får, men hur går det att visa?

Men politik är nästan alltid roligast att diskutera ansikte mot ansikte, över en lunch till exempel. Eller en kopp te.

Anna har bra tips på politiska meningsmotståndare det kan vara värt att diskutera med.

Nu gäller det

Valrörelsen i år har varit lite underlig, både tam och vild liksom.

Tam för att i många sakfrågor skiljer det ganska lite mellan alternativen. Sjukförsäkringen till exempel. Förvisso har regeringen kört igenom en lagstiftning som uppenbarligen inte fungerar som den ska. Men grunderna i reformen kommer från den förra socialdemokratiska regeringen. Regeringen har till och med använt samma utredare. Och skatterna. Vänsterblocket kommer nog att höja skatten, men inte på långa vägar till nivån innan Borg tog över taktpinnen. Det är små, men viktiga, skillnader. Men svåra att åskådliggöra. Och definitivt inget "vägval". Vägen är bred.

Och vild för att helt plötsligt är Sverigedemokraterna lika inne som Blondinbella var typ 2008. Alla bloggar om dem, pratar om dem. Sluter upp på Sergels torg för att INTE höra vad de har att säga.

Ikväll är det 30-års-fest, och i morgon är det upp tidigt i ottan. Kl 8 öppnar vallokalen och då ska allt vara snyggt, prydligt och tydligt. Sverigedemokraternas valsedlar kommer att ligga där, i bestämd ordning, med övriga riksdagspartiers. Och det, det hände redan i förra riksdagsvalet. Så är det i en demokrati, vissa röstar på partier vi inte gillar.

Men i morgon så går vi och röstar. Och tar ställning till regeringsalternativen. Sverigedemokraterna är inte ett alternativ. Vem har de att erbjuda som jämställdhetsminister, transportminister, utbildningsminister? Ingen. That's it.

Klart överläkaren ska jobba 75%!

Igår blev många upprörda under SVTs utfrågning av Fredrik Reinfeldt. Statsministerkandidaten fick frågan om det verkligen var rimligt att en överläkare ombads jobba heltid på Samhall, istället för att jobba som överläkare på 75% och få vara sjukskriven på resterande 25%.

Statsministern hävdade, som sig bör på något sätt, att han inte kunde lägga sig i enskilda ärenden. Bloggosfären och sympatisörer uppmärksammade sen att överläkaren valarbetar för socialdemokraterna.

Men. Frågan jag ställer mig är; varför kan inte överläkaren välja att jobba på 75%? Ett jobb på Samhall betalar inte så mycket, i jämförelse med vad en överläkare tjänar. Och i sjukförsäkringen finns det en högsta ersättning på 80% av 7,5 basbelopp (ca 318 000 idag). I dagsläget är alltså den maximala ersättningen som Försäkringskassan kan ge överläkaren, vid en 25% sjukskrivning 0,25* (0,8*318 000) /12 = ca 5 000 kr per månad, före skatt.

Men en överläkare som jobbar 75% får ju 75% av en överläkarlön. Säg att den ligger på 60 000 kr/månad. Då tjänar överläkaren 45 000 per månad på en 75%-ig anställning. Det är mycket mer än de flesta fullt friska och arbetande tjänar på sina heltidsjobb.

Är de där sista 5 000 pixen så viktiga för överläkaren?

Nej, sjukförsäkringen ska finnas där för de som inte kan försörja sig själva, som inte kan arbeta på grund av sjukdom. Överläkaren behöver inte prövas mot hela arbetsmarknaden, för han behöver inte ansöka om sjukpenning. Han kan ha kvar sitt jobb på 75% och leva ett bra liv på det. Han behöver inte samhällets hjälp.

Tänk vilken kraft det finns i en ordentlig utbildning! Du drabbas av en svår sjukdom, men ändå kan du lyckas att försörja dig själv och din familj!

Andra om Reinfeldts utfrågning, lex Jörg, Samhall, och det vanskliga i att använda enskilda som exempel.

Uppdatering: Alliansfritt Sverige har lagt upp Försäkringskassans vägledning, där det framgår när och varför en persons arbetsförmåga ska prövas mot hela arbetsmarknaden.

Om någon undrar varifrån siffran 60 000 kommer, så är det medianlönen för en överläkare i Sverige, enligt Saco Lönesök.

Inte mitt slags förslag

Nu går Carin Jämtin ut och lovar stänga Bromma flygplats.

Visst, det är bostadsbrist och man kan åka från Arlanda istället. Men jag ser inte hur det är en valvinnarfråga att stänga den närmaste och snabbaste flygplatsen i Stockholmsområdet. Det appellerar inte alls till mig. Snarare i klass med butler-idén.

Om socialdemokraterna vill vinna stockholmarna kanske det är dags att lösa riktiga problem. Som att man som gående riskerar att bli överkörd av en massa cyklister på väg till jobbet. Och hur det är stört omöjligt att på laglig, säker väg ta sig över till busshållplatsen vid Tegelbacken.

Sing and vote?

Courtesy of my non-swedish-speaking friends - an english summary at the bottom. :-)

Val i Sverige 2010, och plötsligt ploppar diverse sångfåglar upp både här och där. Detta fenomen förtjänar att uppmärksammas. Kanske ett tips till Eurovision.tv, får vi en valspecial?

Vilken tycker du är bäst? Eller ja, sämst.

Vänsterpartiet - Robin Hood
Folkpartiet - Ja till framtiden! vs. "Prinsen" Trolin
Moderaterna - Flyter vs. MUF - Sverige jobbar
Kristdemokraterna - För Sverige idag (Vet inte om detta är en officiell låt dock. Lite oklart)

Socialdemokraterna gör ingen vallåt, de har gjort en film.
Och Miljöpartiet med.
Kristdemokraterna har också gjort en film.

Förresten, det var ju val redan 2006. Och då också, blev det diskussion kring vallåtarnas vara eller icke-vara. För en uppfriskning, klicka här.

Oavsett vilket, vallåtarna och valfilmerna livar ju upp lite!

To my non-swedish-speaking friends: Please click on the links for a split vision of the swedish national election campaigns going on right now. For this election, it is also allowed for the parties to broadcast commercials in national television. Some of them have gone wilder than others. Election day is the 19th of September. Wish Sweden luck!

Butler och piga om vartannat

Och bland andra lustiga politiska utspel, så vill socialdemokraterna idag införa en butler i tunnelbanan. Bloggosfären har naturligtvis rasat över förslaget, från både det ena och det andra hållet. Men hur orimligt är det egentligen? Som Elisabeth Thand Ringqvist erinrar sig så har SJ redan varit inne på samma linje. De tog 2001 över företaget Butler AB, vars affärsidé sammanfattades med "Du pendlar - vi handlar". Butler AB såldes sedan till Skandia, och därefter verkar det ha försvunnit. www.butler.nu Elisabeth påpekar också att flera serviceinrättningar redan idag finns i tunnelbanan. Mataffärer, skomakare, kemtvättar med flera, har redan insett betydelsen av att finnas "på vägen hem" för folk.

Å andra sidan, om politiken ska ordna med barnomsorg, och äldreomsorg, varför ska den inte ordna med tvätt och handling? En diskussion om politikens gränser skulle kunna vara intressant.

För den politiker, oavsett färg, som tycker butlern i tunnelbanan ändå inte verkar vara en helt dåligt idé, så finns lösningen redan. Allt SL behöver göra är att teckna avtal med James, för alla sina access-korts-innehavare till exempel. Kommer ni ihåg det där aprilskämtet med en särskild VIP-vagn för VIP-resenärer i tunnelbanan? Ett särskilt VIP-kort för de som vill nyttja James i samband med jobbpendlingen skulle kunna bli verklighet.

Det verkar vara många lokala frågor som får uppmärksamhet i valrörelsen hittills. Frågor om skolan, som ju är en kommunal angelägenhet,och nu om kollektivtrafik som ligger på landstings- och regionnivå.

I piga vs. butler-diskussionen står jag ointresserad. Men ju längre tiden går, desto mer vänjer jag mig vid tanken på att någon annan någon dag ska ta hand om min tvätt, disk och annat som jag är dålig på. Det är något som håller på att hända i vårt samhälle, och det intressanta för staten är att när det blivit okej att lägga riktiga pengar på hemhjälp, städhjälp, barnpassning, fönsterputsning, tvättning och strykning, då är den vita hemhjälps-sektorn här för att stanna. Med eller utan RUT.

Tills vidare hoppas jag valet mer kommer att handla om arbetsmarknads-, integrations- och utbildningspolitik, och mindre om hur mycket det ska kosta att få maten hemskickad och städningen fixad. Vardagspusslet är viktigt, men arbete, utbildning och en chans att göra något av sitt liv oavsett varifrån du kommer går, faktiskt före när jag väljer parti att lägga min röst på.

Valrörelse och inga visor

Veckan som precis gått spenderades i Visby. En liten, liten grop i världen just den här veckan till bristningsgränsen fylld av människor som alla tror att just de har något att tillföra. Vet svaret på den viktigaste frågan. Eller kan ställa den viktigaste frågan. Jo, jag var självklart också en av dem som tänkte så. Inget hyckleri här.

Den av alla människor i grytan, som lyckades bäst. Vars budskap sände vågor genom etermedia långt bort till Paris. Den som fick svensk media att glömma Jan Björklund på just hans dag. Det var Gudrun Schyman.

Och för det fick hon en massa moralkakor om fattiga, svältande barn, välgörenhet, och det allmänt oetiska i att bränna pengar. Jag tror jag har hört mer ont om Gudruns pengabrännande, än om någon flaggbränning, mordbrand, eller annan vandalism på senaste tid.

Och tur var kanske det, för med varje moralisk kommentar så kom en ny artikel, ett nytt tv-inslag, en ny TT-falsh, en ny radiointervju. Och Gudrun Schyman tog varje tillfälle att förklara, att varje minut förlorar Sveriges kvinnor 100 000 kronor på grund av att deras löner är satta lägre än männens.

100 000 kronor får sägas vara en ytte-pytte-liten kostnad, för det mediegenomslag som FI fick. Jag tycker inte det är ett dugg upprörande att bränna pengar. Och jag har sett det förr, av en 20-nånting-student som stått på Tengan och bränt hundralappar. Det var inte upprörande då heller, det var ju hans pengar. Inte fick han nån press för det heller, i och för sig.

Läs mer här om varför Tomas Mazetti skänkte 50 000 till FI, att bränna upp.

Finns det inga bra moderata artister?

Jaha, så mycket för att jag skulle hålla mig borta från den här bloggen under Almedalsveckan. :-)

Fredrik Reinfeldt talade idag i Almedalen, om hur moderaterna tog ansvar för Sveriges ekonomi. Talet inleddes med något slags skämt (?) om hur det var viktigt att använda rätt ord i almedalstalet. Ord som pensionär, arbetslös, och kulturarbetare. Det var lite krystat, men ok. Och sen kom huvudbudskapet om hur Sveriges ekonomi klarat sig bäst genom krisen i hela Europa.

Sen gick jag, det var inte så mycket nytt.

Men innan talet så värmdes publiken upp av Mange Schmidt, som bland annat sjöng kampanjlåten "Flyter". När jag lyssnar på texten blir jag konfunderad om det verkligen är en låt för moderaterna. Jag menar, inledningen lägger ju upp det lite så. "Det här är en låt, låt den klinga sitt plong utan tvingande tvång, det är bara en sång." Det känns som en friskrivning på något sätt.

En låt som Mange inte sjöng, var hans slagdänga från 2009; "Ledig".

Om jag dömer efter texten till "Ledig", (Mange är säkert mer komplicerad än så, men ändå) så verkar det som att Mange inte håller med moderaterna just om arbetslinjen. Lite ironiskt. Eller ska låten tolkas ironiskt, i ljuset av Manges nya politiska engagemang? Stor humor är det, i alla fall.

Håll till godo!

Almedalen - trist, å långtråkigt och alldeles underbart?

Då var det dags igen för årets upplaga av politikerspektaklet, lobbyskådespelet, eller vad just du vill kalla det, Almedalsveckan.

Förr sa man politikerveckan, eller hur? Men nu heter det Almedalsveckan. Det är talande, Almedalsveckan handlar om så mycket mer än politiker. Visst är det många politiker och politiskt aktiva där. Men också otroligt många från intresseorganisationer, fackförbund, arbetsgivarorganisationer, med flera.

Individuell Människohjälp ska dit för första gången någonsin, och Saco ska dit som vanligt, och makthavare.se, och Motorhistoriska Riksförbundet och Skanska och UNIFEM, och... ja, det börjar bli de flesta helt enkelt. När jag var där 2005 mötte jag en man som packat in familjen i en husvagn och åkt till Almedalen med hopp om att få säga ett sanningens ord till en eller annan politiker, samt min gamla föreläsare i nationalekonomi (som för övrigt kommer delta även i år).

Hur som haver, under Almedalsveckan bloggar jag på sacobloggen.se, så vill du så syns vi där! Det kan förstås hända att det blir något inlägg här också, av personlig natur.

Otillräcklig arvodering, sägs det

Nu var det ett långt tag sedan jag skrev något här. Under den tiden har jag hunnit vara i London och lyssna på John Mayer, ätit gott i Köpenhamn, blivit antastad på Kastrup, planerat Almedalen, och bloggat lite på annan plats. Men i framtiden får det bli skärpning på den privata bloggen, så här får det inte gå till. :-)

(Lite kort om John Mayer-konserten: Någon som stod lite längre fram än jag spelade in en film när Mayer spelade gitarr med en hand. Den finns förstås på YouTube. Bedöm själva, kan man spela så?? Konserten var i alla fall fantastisk!)

Idag har jag läst om att Lunds Samhällsvetarkår, där jag själv spenderat en tid som kårordförande, har valt ett nytt presidium. För första gången någonsin har de valt en utbytesstudent till presidiet, Jenica Frisque från Kanada.

Men nu har Migrationsverket avslagit hennes ansökan om uppehållstillstånd, eftersom hennes arvode på 11 872 kronor anses vara för lågt, skriver Lundagård.

Enligt Migrationsverkets beslut, som Lundagård publicerat ett utdrag ur, ges inte uppehållstillstånd för arbete där lönen är under 13 000 kronor, eftersom man då kan vara berättigad till ekonomiskt bistånd. "Detta innebär att den sökande anses kunna försörja sig om bruttolönen överstiger riksnormen samt kostnaden för boende m.m samt skatt. Med stöd av ovanstående krävs för att tillstånd ska beviljas att bruttolönen uppgår till minst 13 000 kronor per månad.", skriver Migrationsverket.


Arvodet är inte stort. Enligt Lunds kommuns beräkningsverktyg på internet, så lämnar arvodet om 11 872 kronor ungefär 5 kronor till övers innan det är dags för ekonomiskt bistånd. Då har jag antagit att hyran är 3 500, el 400, arbetsresor 500, hemförsäkring 400 och fack- och a-kasse-avgift 300. Och att skatten är 26%. Det är rimliga siffror. Riksnormen för skäliga personliga kostnader och hushållskostnader ska också dras ifrån, för att se om personen kan försörja sig. Den är på 3 680 kronor för en vuxen person i ett enmanshushåll. Utfallet blir då alltså att lönen lämnar 5 kronor till övers innan ekonomiskt bistånd kan vara aktuellt.

Det ligger helt klart på gränsen. Jenicas hyra kan ju mycket väl vara högre än 3 500 kronor. Och då är studiemedlet mer eller mindre exakt det som Jenica får över av arvoderingen efter skatt. Det är en intressant iakttagelse.

Jag hoppas och tycker att utbytesstudenter ska få ha samma möjlighet att uppleva ett år som kårordförande, som en vanlig svensk student som engagerar sig har. Det vore tråkigt om Migrationsverkets regelverk får sätta käppar i hjulet, för en person som blivit vald av sina studentkollegor att utföra ett av de roligaste uppdragen man kan ha. Så jag håller tummarna för att Migrationsverket och Lunds universitets jurister kan lösa den här nöten.

Lycka till, Jenica!

Min kår, min kår!

Upptäcker att Lunds universitet inte godkänner den i övrigt utmärkta studentkåren Lunds Samhällsvetarkår.

Med motiveringen från rektor Per Eriksson att "Vi är oroliga för att det blir ohanterligt för universitetet med för många små kårer och det kan även försvåra samarbetet mellan kårerna."

Jaha, det har i alla fall fungerat utmärkt de senaste 15 åren eller så... För studenterna, men det kanske inte är det viktigaste. Vi måste ju tänka på att universitetet, med sina 11 000 anställda, ska klara av att "hantera" studentkårerna!

Det här är baksidan av regeringens avskaffande av kårobligatoriet. De studenter som vill organisera sig i en studentkår måste organisera sig i en sådan studentkår som uppfyller universitetets/regeringens kriterier.

Man skulle kunna säga att det ena organisatoriska obligatoriet har bytts ut mot det andra. #ironi

Debatten fortsätter

Mitt tidigare inlägg blev även publicerat i en lite förändrad form på Europaportalen.se.

Högskoleministern har svarat och avslutar med den härliga one-linern "Arbetet med att skapa en svensk högskola i världsklass måste fortsätta." Det är ju omöjligt att inte instämma i det.

Jag har skickat in ett svar på högskoleministerns svar. Återstår att se om det blir publicerat. Debatt!

Men nu är det fredagskväll, och jag beger mig till Berns för att lyssna på Tomas Andersson Wij när han framför låtar från sin nya platta Spår.
Här får du också ett smakprov:



Visst relaterar texterna lite till kvalitetsutvärderingsdebatten...? :-)

Moderaterna till vänster och Kommunal till höger

Äntligen lite riktiga budskap i tunnelbanan! Borta är den där BjörnBorg-reklamen med några tjejer med lår som mina överarmar.
Istället lite politik på bästa sändningsplats, om man vill nå trötta, pendlande stockholmare i alla fall. Så här ser det nämligen ut i min tunnelbana.

Tittar man åt vänster hittar man det här...

och precis bredvid fast åt höger hänger...

Valrörelse och avtalsrörelse samtidigt, det händer inte så ofta!

:-)

Konflikten mellan utbildningsdepartementet och Högskoleverket: en europeisk kontext

Uppdatering: Högskoleministern skriver på NewsMill - "Vi kommer att gynna universitet med flitiga studenter".

På senare tid har utbildningssektorn hamnat i luven på utbildningsdepartementet. Det gäller det nya kvalitetsutvärderingssystem som ska införas. Det kan tyckas vara en nationell fråga, men grunden till konflikten finns i Europa.

För studenterna är det viktigt att kvaliteten på den högre utbildningen säkras av en oberoende aktör, så man kan vara säker på att den utbildning man sökt ger det den utlovar. För regeringen är det viktigt att kontrollera kvaliteten på den högre utbildningen eftersom det är regeringen som betalar. För högskolorna är det en konkurrensfördel att ha en högkvalitativ utbildning, och det är extra bra om någon annan påpekar vilken hög kvalitet utbildningen har. Det blir ju trovärdigare så. Därför är kvalitetsutvärdering en del av Bolognaprocessen och det supranationella arbete som utförs av regeringar, lärosäten, studenter och utvärderingsinstitut runt om i Europa. För att underlätta för studenters och akademikers rörlighet.

"Genom att vi kan jämföra och välja utbildningar över hela kontinenten ger vi våra studenter möjlighet att få bästa möjliga utbildning samtidigt som våra lärosäten utsätts för en nyttig internationell konkurrens.", skriver Tobias Krantz i sitt senaste nyhetsbrev.

Idag finns några internationellt kända rankingar av lärosäten, The Times och Shanghai är några exempel. Men i dessa jämförelser brukar de europeiska lärosätena ha svårt att hävda sig. Bland annat för att en Nobelpristagare vid ett lärosäte drar upp betyget betänkligt, men kanske också för att organiseringen av högre utbildning ser annorlunda ut. Sagt och gjort, kommissionen föresatte sig att skapa en egen, bättre, rankning av högre utbildning. En där europeiska lärosäten hamnar högt.

Vid varje utvärdering så ska man fråga sig hur utvärderingsmetod och utvärderare påverkar resultaten. Inom utbildningssektorn på Europanivå har man till och med tagit fram ett särskilt register, där man registrerar utvärderingsinstitut som når upp till kriterier som fastställts i förväg. Det är de fyra organisationerna EUA (lärosäten), ESU (studenter), ENQA (utvärderingsinstitut) och EURASHE (fler lärosäten), som ligger bakom kriterierna och registret. Kriterierna kallas för ESG, European Standards and Guidelines for Quality Assurance. Registret hittar ni här: http://www.eqar.eu/register.html Det är meningen att studenter, akademiker och arbetsgivare ska kunna gå in i registret och kontrollera att den utvärderingsinstitution som kvalitetsgranskat en särskild utbildning, håller god kvalitet i sina granskningar.

För närvarande finns 17 registrerade utvärderingsinstitut i 9 länder. Högskoleverket finns inte med bland dem. En del av konflikten mellan Högskoleverket och departementet är således att Högskoleverket inte kommer att kunna bli medlemmar av registret, eftersom de kriterier som departementet vill ställa upp för utvärderingarna Högskoleverket ska göra, inte är i linje med de gemensamma kriterier man kommit överens om i Europa.

Om detta har Mikael Damberg, socialdemokratisk riksdagsledamot, ställt en skriftlig fråga till Tobias Krantz.

Så, vi har alltså stor enighet om att högre utbildning ska utvärderas och att resultaten ska stå arbetsgivare och studenter till förfogande. Men när även departementet och resursfördelningen från staten kommer in, då blir det plötsligt mycket svårare.

Vad som händer nu, mellan departementet och Högskoleverket, är inte bara en konflikt mellan europeisk politik och inhemsk politik. Det är även en sammanstötning mellan civilsamhället och politiken. Vem bestämmer egentligen över hur vi i Sverige vill utforma vår utvärdering?

För visst är det konstigt, att alla med så goda syften ändå tycks ha så svårt att nå en överenskommelse? Storm i ett vattenglas, eller en konflikt av europeiska mått? Det får tiden utvisa. Det enda vi säkert vet är att studenterna förtjänar en god och kvalitativ utvärdering av sin utbildning.

Läs mer här och här
och här .

Fackförbund eller fackföretag?

Just nu pågår en stor avtalsrörelse, fackförbund och fackrepresentanter runt om i landet sitter och förhandlar kollektivavtal med arbetsgivarorganisationer och arbetsgivare. I Sverige är ungefär 3 av 4 anställda medlemmar i ett fackförbund, det är en väldigt hög anslutningsgrad internationellt sett. Just vår höga fackliga anslutningsgrad är grunden för det vi kallar "den svenska modellen", nämligen att villkoren för arbetsmarknaden är reglerade till stor del genom kollektivavtal, och inte genom lagstiftning som i många andra länder.

Den svenska modellen har även två andra stora fördelar, regleringen av arbetsmarknaden blir flexibel eftersom parterna (arbetsgivare och arbetstagare) när som helst kan säga upp och förhandla om sitt avtal, och att förhandlingarna och därmed regleringen sker nära de anställda.

På senare år har ett nytt initiativ startat i Sverige. Jobb & liv, ett "fackföretag". Häromdagen var jag på ett seminarium där man diskuterade medlemskap, och då sa en annan deltagare att fackförbunden, om de fokuserar för mycket på medlemsförmåner och inte månar om sin kärna, skulle bli reducerade till att sälja tjänster istället för att vara en medlemsorganisation. Och det är just vad Jobb & liv är, ett företag som säljer tjänster som är påfallande lika många av fackförbundens medlemsförmåner.

Fackföretaget Jobb & liv kan sägas utmana fackförbundens oligopol-liknande ställning på fackmedlemskapsmarknaden, för att uttrycka mig krångligt. För fackförbunden kan sägas lite ha delat upp marknaden av medlemmar mellan sig. Metallarbetare ska vara medlemmar i Metall, läkare ska vara medlemmar i Sveriges läkarförbund, och sjuksköterskor ska vara medlemmar i Vårdförbundet. Några förbund konkurrerar om några yrkesgrupper, som civilekonom och anställd inom staten kan du till exempel välja mellan att bli medlem i Jusek, Akademikerförbundet SSR, Civilekonomerna eller varför inte ST. Men det är ganska ovanligt att ha så många fackförbund att välja mellan.

Så Jobb & liv kan ses som en konkurrent, en utmanare. Men som alternativ till det fackliga medlemskapet, hur står de sig? Jobb och liv erbjuder ett "Studentpaket" för 2 500 poäng, det vill säga du ska ha betalat in 2 274 kronor. Eller så ska du ha "abonnnerat" på Jobb & livs Bronsabonnemang à 59 kr/månad i 39 månader. Om du istället abonnerar på Guldabonnemanget går det fortare, för 199 kr/månad räcker det att du har abonnerat i 11 månader.

"Studentpaketet" innehåller: analys av CV och personligt brev + 1h genomgång av din individuella arbetsmarknad + 1h presentations- och intervjuteknik.

Det ska jämföras med vad Akademikerförbundet SSR erbjuder: "Du väljer själv vad du vill utnyttja i ditt medlemskap. Hos oss kan du knyta kontakter genom nätverk, delta på seminarier, studiebesök och många konferenser kostnadsfritt. Vi finns alltid tillgängliga för personlig rådgivning kring lön, ditt CV eller din framtida arbetsmarknad och yrkesroll. Välj det som passar dig!" Dessutom ingår en olycksfallsförsäkring. Kostnaden för studentmedlemskapet är 100 kronor för hela studietiden.

Rent krasst verkar det väldigt mycket dyrare för en student att vända sig till Jobb & liv istället för till ett fackförbund. Därtill ska läggas att du som studentmedlem i något av Sacoförbunden även kan engagera dig fackligt genom förbundets studentsektion, och i Saco Studentråd.

Några kollektivavtal kan Jobb & liv heller inte skriva. Men de kan hjälpa till om arbetstagarna själva vill bilda en förening och förhandla fram ett kollektivavtal med sin arbetsgivare, om jag har förstått det rätt.

Jag följer med spänning Jobb & livs utveckling, med parollen att alla sätt är bra utom de dåliga. Just nu verkar deras affärsidé vara att erbjuda fackliga kringtjänster till personer som inte vill vara med i en fackförening, och en av dessa kringtjänster är att hjälpa samma personer att starta en egen lokalförening på sin arbetsplats. Precis vad facket gör, fast i en annan förpackning alltså.

Så, jag känner mig nog lite Shakespeariansk:
"What’s in a name? that which we call a rose
By any other name would smell as sweet;"

Read!

Har börjat följa Loves blogg: http://systemism.wordpress.com/

En pudel? En halvpudel? Något?

Följer med intresse en ordväxling mellan @goranhagglund och @niklassvensson som följde på den här "nyheten".

Hur blev det så, att journalister skippar faktakollen för nyheter som man inte "drar några stora växlar på"?

Nä, fy. Som läsare ska vi väl kunna lite på att en rimlig faktakoll har gjorts, även om nyheten står i Expressen. Vem kan ge Niklas Svensson en kurs i facebook-vett och etikett?

Facebook-vett.

Valrörelsen tar form

Nu börjar det dra ihop sig till val, det märktes inte minst på Juseks seminarium idag "Vad är poängen med högskolepoängen?". De medverkande politikerna, högskoleminister Tobias Krantz och socialdemokraternas Mikael Damberg, skrädde inte orden. Riktigt trevligt, att få höra politiker tala med glöd om sitt sakområde!

Moderatorn försökte få till vallöften från alliansen respektive oppositionen, men det ville sig inte riktigt. Krantz menade att om han lovade något skulle han också uppfylla det senare, och då lovade han ingenting. I förebyggande syfte, kan man tänka. Visserligen lovvärt att inte lova vad man inte kan hålla, men jag vet inte om man vinner några val genom att inte lova någonting. Poängen med en valrörelse är ju att lova vad man ämnar hålla... Krantz sa i alla fall att han trodde att grundutbildningen skulle vara ett reformområde under nästa mandatperiod.

Damberg framhöll de röd-grönas tidigare aviserade satsning om 400 miljoner kronor på särskilt hum-sam-området, i kvalitetsförstärkningar. Och lovade att de röd-gröna skulle se utbildning som en investering. Lite oklart vad som konkret menades med det, dock.

På det hela taget var det en rolig debatt att lyssna på, både Krantz och Damberg kan sitt område väl. Ett lågvattenmärke fanns det så klart. Damberg menade att det vore önskvärt om nästa forskningspolitiska proposition kunde vara grundat i en blocköverskridande diskussion, för att hålla på lite längre sikt. Sisådär 20 år. Krantz bemötte detta lite tveksamt positivt, men landade hårt i att en sådan utsträckt hand hade man inte sett från socialdemokraterna under deras alla år vid makten, så det kunde man inte förvänta sig från alliansen heller. Det är kanske sant, men ändå sorgligt att hamna i den sortens käbbel. Idén känns ju annars intressant.

Stina har lagt upp en bild från seminariet här.

På Facebook har valrörelsen också startat, om än på ett mindre spännande sätt. Hmm. Alla har väl vid det här laget funderat på om en lyktstolpe eller en soptunna skulle bli en bra statsminister efter valet. Nu kommer lyktstolpen som utmanar den första lyktstolpen...

Rykten går om att det var SD som startade lyktstolpegruppen. Man ska inte lyssna för mycket på rykten, det spelar kanske mindre roll vem som startade gruppen. Det är desto mer intressant hur lyktstolpesidan fått människor att engagera sig (nåja) politiskt. Till exempel, i skrivande stund är över 99 000 fans av lyktstolpen, och över 47 000 är fans av soptunnan. Det kan jämföras med en annan väldigt populär grupp. Med 105 000 medlemmar i gruppen "Bevara oss från gatuvåldet" kan Anton Abele ta sig hela vägen till riksdagen. Då kanske det genast blir mer intressant, huruvida det var SD bakom lyktstolpen eller inte...

Argument för en individuell föräldraförsäkring

"Visst vore det praktiskt om man kunde utnyttja sin frus semesterdagar, eller få ersättning från sin mans a-kassa i stället för sin egen. Men vårt samhälle bygger på andra värderingar."

För visst är det så, att hade vi skapat föräldraförsäkringen idag så hade det varit närmast en utgångspunkt att den skulle vara individuell. Eller? Står familjen över individualismen?

Läs hela debattartikeln här, från Nätverket Pappor för individuell föräldraförsäkring.

Vad tycker du?

Vad skådar mitt högra öga?

Anton Abele före Christoffer Järkeborn?

Ja, det är väl inte min huvudvärk, i och för sig.

Hjälmered kliver fram?

Ny talesperson för moderaterna i frågor kring högre utbildning blir Lars Hjälmered.

Dags att börja följa hans blogg: http://larshjalmered.blogspot.com/
Bilden har jag lånat därifrån.

Babyboom-val

Läste för några dagar sedan ett pressmeddelande från SCB, som beskriver hur andelen förstagångsväljare kommer se ut i valet i september. En förstagångsväljare är en person som uppnått rösträttsålder sedan föregående val.

Utvecklingen ser ut så här:

Valet 2002: 384 093 förstagångsväljare
Valet 2006: 432 273 förstagångsväljare
Valet 2010: 497 417 förstagångsväljare

Vi närmar oss en halv miljon förstagångsväljare, de kommer utgöra cirka 7% av de över 7 miljoner röstberättigade i Sverige. Vilket innebär att de kan rösta in sitt eget parti, om de har gemensamma politiska värderingar.

Vad spelar det för roll då? Redan nu lyfts ungdomsarbetslösheten som en stor fråga till exempel. Jag tror också det kan ligga till en del bakom de satsningar på social media som flera partier gör inför valet. Det är nog inte bara en allmän Obama-vind, utan även en analys av vilka som kommer vara tungan på vågen och hur man ska nå ut till dem med sitt budskap. Och jag vet inte om det bara är som jag fått för mig, men visst finns det potential till många unga kandidater till riksdagen i år?

Intressant för mig personligen är givetvis att ungdomar mellan 18 och 21 med stor sannolikhet befinner sig i närheten av högskolan. Kanske kan det lyfta upp frågor som studiemedlets storlek, grundutbildningens kvalitet och studenters trygghet i valrörelsen?

Valet 2010 blir första gången flera av förstagångsväljarna tar ställning i partipolitiken. Det är svårt att förutse hur de kommer att rösta, och det gör valrörelsen lite extra spännande!

Men det är klart, ungefär var fjärde röstberättigad är över 65.

Hur svårt kan det vara?

Läser i pappersupplagan av Riksdag och Departement (som annars är en bra tidning):

"Män ska inte längre kunna få förtur vid ansökningar på grund av sitt kön trots att de har sämre betyg än kvinnor vid ansökningar till högskolan."
(#1/2010, s 5)
(ej på nätet (ännu))

Och det är så det porträtteras i media, som om regeringen här rättat till en grov orättvisa som gjorde att lågpresterande män kom in på högskolan och flickor med höga betyg stängdes ute.

För sista gången, det gäller positiv särbehandling vid lika meriter.

De män som blev lottade in på läkarutbildningen med hjälp av positiv särbehandling hade exakt samma formella meriter som de tjejer som blev bortlottade. De hade samma betyg, inte lägre. De hade ingen förtur framför studiebegåvade flickor, de hade fler lotter i lotteriet jämfört med tjejer som hade samma höga betyg som de. Större chans - ja. Förtur - nej.

Det låter ju som att det inte finns en enda stackars kille i det här landet med 20,0 som lyckats knipa en plats på läkarprogrammet utan hjälp av särbehandlingregler, så illa är det ju knappast.

Säga vad man vill om lagändringen, den är säkerligen avvägd ur ett ideologiskt men också praktiskt perspektiv. Men en tidning som RoD ska väl kunna beskriva vad det är som faktiskt ändras? Inte hitta på efter en snabb genomläsning av nån DN-Debattartikel. Det trodde jag var RoD:s själva syfte, särskilt efter den fina inledaren i samma nummer.

@riksdagdep Kanske hinner ni ändra tills notisen kommer upp på nätet?

Dalí, Dalí!

I helgen var jag och såg Dalí-utställningen på Moderna, tillsammans med minst 1 000 andra konst-sugna stockholmare som tydligen fått precis samma idé precis samtidigt. :-)

Utställningen var bra, men det är lite svårare att njuta av konsten när det är en tjock mur av människor framför tavlorna... Men efter en halvtimmes köande (!) var det bara att göra det bästa av situationen! Nästa gång tänker jag dock inte vänta till utställningens sista dag innan jag tar mig dit.

Tack vare trevligt sällskap och rolig konst blev det ändå en upplevelse!

Det var inte bara Dalí som ställde ut, utan även italienaren Francesco Vezzoli. Fick jag ta hem en tavla, så skulle det blivit Vezzolis version av Anita Ekberg badandes i Fontana di Trevi. Tyvärr hittade jag ingen bra bild (man får inte ta foton på museet), men jag hittade något bättre. Vezzolis gästblogg-inlägg från 2008, där han bloggar om just - Anita Ekberg. Flera av Vezzolis verk föreställde Anita Ekberg i någon form. För många italienare, och andra, är hon fortfarande en ikon.

Nope för särbehandling

Högskoleminister Tobias Krantz meddelade idag på DN Debatt att "Positiv särbehandling på högskolan avskaffas". Förutom rubriken, som jag antar att inte högskoleministern ska lastas för - det är ju den positiva särbehandlingen TILL högskolan som avskaffas, så var det en särskild mening som fastnade i mitt minne.

"Att diskutera vad som är proportionerligt eller inte är alltid problematiskt men det torde vara svårt att hävda att jämställdheten i samhället tar något massivt kliv framåt för att en handfull män får förtur på fyra populära utbildningar i Sverige."

Jag har inte varit någon förespråkare för att avskaffa den positiva särbehandlingen av underrepresenterat kön, vid lika meriter, i antagningssystemet. Snarare har jag tyckt att underrepresenterat kön är en mer förutsägbar utslagsfaktor, när vi nu inte kan ta in alla sökande. Inte sämre än lottning i alla fall, det är ju de facto en lottning som görs men med olika vikt på lotterna.

Men högskoleministern har ju helt rätt, det har inte lett till några massiva kliv framåt för jämställdheten i samhället. Och det handlar i stort om en handfull utbildningar. Läkarutbildningen är en av dom, och kanske den mest omdiskuterade. För alla vet vi ju att det finns många studiebegåvade och motiverade sökande med läkardrömmar, samtidigt som det sägs finnas flera obesatta läkartjänster vid våra vårdcentraler och vårdköerna ringlar sig.

Jag vet inte om det skulle vara ett kliv framåt för jämställdheten, men nog tycker jag högskoleministern kan fundera över att utöka läkarutbildningen. Det är på gång, ett litet antal läkare till, och med en åldrande befolkning kanske man ska ställa sig frågan vilken vård vi har råd med också. Men det känns olustigt...

Vad gäller antagningen, så har man tidigare provat intervjuer till läkarutbildningen vid flera lärosäten. Metoden ansågs dock för dyr, och enligt utvärderingar var det också tveksamt om intervjuer ledde till en bättre och mer rättvis antagning. Kritiker hävdade att intervjumetoden gynnade läkarsöner oproportionerligt mycket. (Hittar ingen länk just nu, men jag litar på muntlig information från Anna Ekström.)

Så vad återstår då? På vilka grunder kan man som sökande med toppbetyg från gymnasiet på 20,0 (snart 22,5) och med 2,0 på högskoleprovet, acceptera att man inte kommer in på läkarlinjen? Är det enbart lottning rakt upp och ner som ska användas?
Det kanske är mest rättvist, det är liksom lika illa för alla.

Eller så ligger inte lösningen i antagningen till högskolan alls, utan långt tidigare...

Har jag fått gröna fingrar?

Jag skrev ett tidigare inlägg om min kontorsblomma.

Under jul- och nyårsledigheten har kontorsblomman vilat upp sig rejält, för att nu ha blommat upp som bara den! Kolla bara! Den är minst dubbelt så hög ju.

Har ni sett så fin?

Nyhetsåret har börjat

Den här veckan, vecka 1, är min snöskottningsvecka. Det har gått bra, jag är tydligen mycket starkare än jag hoppats. Sandat har jag också gjort, så att inte de gamla damerna i huset ska ramla. Det gäller väl för övrigt mig själv också, jag läste någonstans att det är i de yngre ålderskategorierna som folk ramlar mest. Vi som inte använder broddar och andra försiktighetsåtgärder.

Vilket, broddar alltså, för mig vidare till nästa ämne. MorgonTVs nyhetspaneler. I TV4:s Nyhetspanel imorse var det nämligen en snubbe som hade med sig broddar, och talade varmt om dess användningsområde! I en utvikning trodde han att i framtiden skulle både broddar och rullatorer, och annat man behöver lite längre upp i åldrarna, vara betydligt mer designade och snygga! Det vill säga när den generation som behöver en McLaren-barnvagn och en Porsche-pepparkvarn har blivit tillräckligt gamla. Det är säkert en framtidsspaning att komma ihåg, man kanske ska köpa brodd-aktier?

Hur som haver, idag är jag lite utsvävande, men vad jag skulle skriva om var ju morgon-TV:s Nyhetspaneler! Jag vill slå ett slag för de unga, modiga tjejer som vågar sitta i TV, ofta bredvid nån äldre kostym, och ta plats!

I somras var det Eva Westerberg som dök upp i TV4:s Nyhetspanel, och bland annat kommenterade Michael Jacksons förtida bortgång. Och imorse var det mod(e)iga Alice Teodorescu som gjorde entré mellan Stig Malm och Göran Hägg. Det gick bra för Alice, vargjakten och elpriset skulle kommenteras. Jag håller inte med i allt hon sa, men det var kul med Alice i rutan! Mer sånt!

Jag hoppas att både Eva och Alice får ett riktigt härligt nyhetsår, och hamnar i fler paneler. :-)