För politik är personligt

lördag 29 augusti 2009

Madons korståg mot studenter som dricker latte och har märkeskläder

Sakine Madon skriver igen om att studenter inte alls är fattiga. Sist hade hon sett en student dricka chailatte, nu är det en student i Lacoste-tröja som blev för mycket för Madon. För studenter som dricker latte och bär Lacoste-tröjor kan inte vara fattiga, tycker Madon. Den analysen hade inte lett till många akademiska poäng.

Tvärtemot vad Madon tycks tro, består studenterna av olika människor, med olika social bakgrund. Vissa får tillskott av sina föräldrar varje månad. Andra studenter har inte den lyxen, och de har det fattigt. Så sluta dra alla över en kam. Det må vara lätt att reta upp sig på en lattedrickande student i Lacoste-tröja, som kanske dricker flera öl i veckan på kårpuben och dessutom har mage att bo centralt! Men ska Madons ilska över en enskild student få gå ut över 300 000 personer?

Studiemedlet är inkomstprövat och största delen av studiemedlet är lån. Lånet ska betalas tillbaka, med ränta, inom 25 år. Rika slynglar får alltså inte ta studielån, och alla som lånar av CSN ska betala tillbaka lånet. Sextio procent av studenterna arbetar extra under studietiden, många gånger eftersom studiemedlet inte räcker.

Studiemedlet behöver hålla en rimlig nivå, så att människor utan kapitalstarka föräldrar inte utestängs från högre utbildning. Ett rimligt studiemedel måste räcka till studentens nödvändiga kostnader som boende, mat, kurslitteratur och dator. Det gör inte dagens studiemedel, därför bör det höjas. Oavsett om Madon spanat in en student eller två med Lacoste-tröjor. Herregud, det kanske var julklappströjan!!

Här är artikeln Madon blev så upprörd över, med killen i Lacoste-tröja. Döm själva.

En annan som kommenterar Sakine Madon:
Badlands Hyena

tisdag 11 augusti 2009

Studieavgifter

Nu är jag tillbaks på jobbet efter semestern, och osökt har jag börjat fundera kring det här med utbildningsavgifter... Kan man tänka sig. :-)Kärt barn har dessutom många namn: undervisningsavgift, brukarbetalning, tuition fee etcetera.

Den 1 januari 2006 införde Danmark utbildningsavgifter för utländska studenter från tredje land (utanför EU/EES) som studerar i Danmark. Nu är Sverige på gång, kanske kommer vi ta betalt redan till höstterminen 2011.

Någon särskild utvärdering av hur "försöket" i Danmark har gått har jag inte hittat. Däremot har utvecklingen mot avgifter i andra nordiska länder gått fort. Det är intressant, hur de nordiska länderna agerar. Det fungerar ungefär som i ett radhus-område. Gör en granne nån ny renovering, bygger altan eller byter kök, ja då följer resten snart efter. Oavsett om man behöver ett nytt kök eller inte.

Så, i Finland vill man införa utbildningsavgifter för utländska studenter från tredje land.

Och i Sverige sitter utbildningsdepartementet som bäst och försöker skissa på ett avgiftssystem för utländska studenter. Där tänker jag inte skylla på någon särskild majoritet, frågan har drivits både av sossarna och alliansen lite lojt. Det är ju ingen profilfråga för någon direkt, men Danmark har ju gjort det. Och Finland tänker göra det. Så då borde väl vi också... Eller?

Lite lärdomar från Danmark, för övrigt. Jo, avgifter infördes alltså. Man införde naturligtvis ett stipendiesystem också, och menade därmed att man skulle motverka effekten av avgiftssystemet. Lite som att studenter från fattiga länder naturligtvis inte skulle drabbas av avgifterna, bara de från rika länder skulle faktiskt behöva betala. Därför infördes ett fåtal stipendier. Siffrorna varierar, men nånstans mellan 130 och 278 stipendier ungefär. Totalt. För hela Danmark.

1 895 utländska studenter studerade 2005 i Danmark. Över hälften av dessa kom från Norden. Ungefär 900 kom från andra länder. Efter att avgifterna infördes sjönk antalet utländska studenter och detta tvingade lärosätena att satsa på särskilda strategier för att locka till sig nya studenter. Flera år efter att avgifterna infördes är nu antalet utländska studenter uppe på ungefär samma nivå som 2005. Men kan man tänka sig, studenterna är inte längre från Bangladesh, Pakistan, Indien eller Afrika. De kommer från, tja, mer välbärgade länder helt enkelt.

Även Österrike är ett intressant exempel. 1995 införde Österrike utbildningsavgifter för studerande från tredje land. Avgiften var 560 euro per år. 2001 infördes utbildningsavgifter för alla studenter, Österrikes egna studenter skulle betala 758,44 euro per år och tredjelands-studenter skulle betala en ännu högre avgift, 1 485,16 euro per år. Ett klassiskt exempel på att avgifter för en grupp ofta leder till avgifter för resten också. Men så i september 2008 togs ett nytt beslut och studenter från Österrike slipper numera (sen januari 2009) betala utbildningsavgifter om de klarar sina studier i tid. För studenter från tredje land sänktes avgiften till 363,36 euro per år. Folk från vissa länder kan dock få avgiften undantagen.

I ett annat fall, Skottland, så togs utbildningsavgifterna bort så fort det skotska parlamentet fick möjlighet. Detta gällde dock bara skotska studenter, och EU-medborgare. Utländska studenter från tredje land måste fortfarande betala utbildningsavgifter i Skottland.

Nästa intressanta fall, Irland. 1996 tog Irland bort utbildningsavgifter för sina studenter. 2004 rekommenderade OECD, en institution som för övrigt hårt och länge drivit på tanken om utbildningsavgifter, att Irland skulle återinföra utbildningsavgifterna. Än så länge har det inte gått. För studenter från tredje land kostar det att studera i Irland, runt 5 000 till 12 000 euro beroende på vid vilket universitet och på vilken utbildning studenten vill studera. Och att utbildningen är helt gratis för irländare och EU-medborgare är heller inte riktigt sant. Studenterna måste betala en Student service charge på 1 500 euro per år.

Men ändå, ger inte detta en lite annorlunda bild av debatten kring utbildningsavgifter? Fler och fler tar faktiskt bort sina utbildningsavgifter! England, där utbildningsavgifterna infördes för utländska studenter, sedan infördes för alla studenter, och sedermera har höjts och höjts, och höjts, är ju ett undantagsfall! Varför vill vi gå in på den banan?

Undrar du vad utbildningsavgifterna för utländska studenter i Sverige kommer hamna på? Ja, jag har kanske inget svar. Men intressant att notera är vad Sverige anser vara den högsta rimliga utbildningsavgiften för svenska studenter i andra länder. Nämligen 54 000 kronor per år. Det vore väl rimligt att det också är taket för prislappen vi själva sätter. Ungefär 5 000 euro per år alltså.

Danmarks Helge Sander, utbildningsminstern, har för den intresserade lagt fram en intressant översikt över utbildningsavgifter i Europa. Läs om du vill lära dig mer!

Lite empirisk forskning hittar ni här, med exempel från USA, Kanada och Australien, bland annat.