För politik är personligt

fredag 26 mars 2010

Debatten fortsätter

Mitt tidigare inlägg blev även publicerat i en lite förändrad form på Europaportalen.se.

Högskoleministern har svarat och avslutar med den härliga one-linern "Arbetet med att skapa en svensk högskola i världsklass måste fortsätta." Det är ju omöjligt att inte instämma i det.

Jag har skickat in ett svar på högskoleministerns svar. Återstår att se om det blir publicerat. Debatt!

Men nu är det fredagskväll, och jag beger mig till Berns för att lyssna på Tomas Andersson Wij när han framför låtar från sin nya platta Spår.
Här får du också ett smakprov:



Visst relaterar texterna lite till kvalitetsutvärderingsdebatten...? :-)

fredag 19 mars 2010

Moderaterna till vänster och Kommunal till höger





Äntligen lite riktiga budskap i tunnelbanan! Borta är den där BjörnBorg-reklamen med några tjejer med lår som mina överarmar.
Istället lite politik på bästa sändningsplats, om man vill nå trötta, pendlande stockholmare i alla fall. Så här ser det nämligen ut i min tunnelbana.

Tittar man åt vänster hittar man det här...

och precis bredvid fast åt höger hänger...

Valrörelse och avtalsrörelse samtidigt, det händer inte så ofta!

:-)

onsdag 17 mars 2010

Konflikten mellan utbildningsdepartementet och Högskoleverket: en europeisk kontext

Uppdatering: Högskoleministern skriver på NewsMill - "Vi kommer att gynna universitet med flitiga studenter".

På senare tid har utbildningssektorn hamnat i luven på utbildningsdepartementet. Det gäller det nya kvalitetsutvärderingssystem som ska införas. Det kan tyckas vara en nationell fråga, men grunden till konflikten finns i Europa.

För studenterna är det viktigt att kvaliteten på den högre utbildningen säkras av en oberoende aktör, så man kan vara säker på att den utbildning man sökt ger det den utlovar. För regeringen är det viktigt att kontrollera kvaliteten på den högre utbildningen eftersom det är regeringen som betalar. För högskolorna är det en konkurrensfördel att ha en högkvalitativ utbildning, och det är extra bra om någon annan påpekar vilken hög kvalitet utbildningen har. Det blir ju trovärdigare så. Därför är kvalitetsutvärdering en del av Bolognaprocessen och det supranationella arbete som utförs av regeringar, lärosäten, studenter och utvärderingsinstitut runt om i Europa. För att underlätta för studenters och akademikers rörlighet.

"Genom att vi kan jämföra och välja utbildningar över hela kontinenten ger vi våra studenter möjlighet att få bästa möjliga utbildning samtidigt som våra lärosäten utsätts för en nyttig internationell konkurrens.", skriver Tobias Krantz i sitt senaste nyhetsbrev.

Idag finns några internationellt kända rankingar av lärosäten, The Times och Shanghai är några exempel. Men i dessa jämförelser brukar de europeiska lärosätena ha svårt att hävda sig. Bland annat för att en Nobelpristagare vid ett lärosäte drar upp betyget betänkligt, men kanske också för att organiseringen av högre utbildning ser annorlunda ut. Sagt och gjort, kommissionen föresatte sig att skapa en egen, bättre, rankning av högre utbildning. En där europeiska lärosäten hamnar högt.

Vid varje utvärdering så ska man fråga sig hur utvärderingsmetod och utvärderare påverkar resultaten. Inom utbildningssektorn på Europanivå har man till och med tagit fram ett särskilt register, där man registrerar utvärderingsinstitut som når upp till kriterier som fastställts i förväg. Det är de fyra organisationerna EUA (lärosäten), ESU (studenter), ENQA (utvärderingsinstitut) och EURASHE (fler lärosäten), som ligger bakom kriterierna och registret. Kriterierna kallas för ESG, European Standards and Guidelines for Quality Assurance. Registret hittar ni här: http://www.eqar.eu/register.html Det är meningen att studenter, akademiker och arbetsgivare ska kunna gå in i registret och kontrollera att den utvärderingsinstitution som kvalitetsgranskat en särskild utbildning, håller god kvalitet i sina granskningar.

För närvarande finns 17 registrerade utvärderingsinstitut i 9 länder. Högskoleverket finns inte med bland dem. En del av konflikten mellan Högskoleverket och departementet är således att Högskoleverket inte kommer att kunna bli medlemmar av registret, eftersom de kriterier som departementet vill ställa upp för utvärderingarna Högskoleverket ska göra, inte är i linje med de gemensamma kriterier man kommit överens om i Europa.

Om detta har Mikael Damberg, socialdemokratisk riksdagsledamot, ställt en skriftlig fråga till Tobias Krantz.

Så, vi har alltså stor enighet om att högre utbildning ska utvärderas och att resultaten ska stå arbetsgivare och studenter till förfogande. Men när även departementet och resursfördelningen från staten kommer in, då blir det plötsligt mycket svårare.

Vad som händer nu, mellan departementet och Högskoleverket, är inte bara en konflikt mellan europeisk politik och inhemsk politik. Det är även en sammanstötning mellan civilsamhället och politiken. Vem bestämmer egentligen över hur vi i Sverige vill utforma vår utvärdering?

För visst är det konstigt, att alla med så goda syften ändå tycks ha så svårt att nå en överenskommelse? Storm i ett vattenglas, eller en konflikt av europeiska mått? Det får tiden utvisa. Det enda vi säkert vet är att studenterna förtjänar en god och kvalitativ utvärdering av sin utbildning.

Läs mer här och här
och här .

torsdag 11 mars 2010

Fackförbund eller fackföretag?

Just nu pågår en stor avtalsrörelse, fackförbund och fackrepresentanter runt om i landet sitter och förhandlar kollektivavtal med arbetsgivarorganisationer och arbetsgivare. I Sverige är ungefär 3 av 4 anställda medlemmar i ett fackförbund, det är en väldigt hög anslutningsgrad internationellt sett. Just vår höga fackliga anslutningsgrad är grunden för det vi kallar "den svenska modellen", nämligen att villkoren för arbetsmarknaden är reglerade till stor del genom kollektivavtal, och inte genom lagstiftning som i många andra länder.

Den svenska modellen har även två andra stora fördelar, regleringen av arbetsmarknaden blir flexibel eftersom parterna (arbetsgivare och arbetstagare) när som helst kan säga upp och förhandla om sitt avtal, och att förhandlingarna och därmed regleringen sker nära de anställda.

På senare år har ett nytt initiativ startat i Sverige. Jobb & liv, ett "fackföretag". Häromdagen var jag på ett seminarium där man diskuterade medlemskap, och då sa en annan deltagare att fackförbunden, om de fokuserar för mycket på medlemsförmåner och inte månar om sin kärna, skulle bli reducerade till att sälja tjänster istället för att vara en medlemsorganisation. Och det är just vad Jobb & liv är, ett företag som säljer tjänster som är påfallande lika många av fackförbundens medlemsförmåner.

Fackföretaget Jobb & liv kan sägas utmana fackförbundens oligopol-liknande ställning på fackmedlemskapsmarknaden, för att uttrycka mig krångligt. För fackförbunden kan sägas lite ha delat upp marknaden av medlemmar mellan sig. Metallarbetare ska vara medlemmar i Metall, läkare ska vara medlemmar i Sveriges läkarförbund, och sjuksköterskor ska vara medlemmar i Vårdförbundet. Några förbund konkurrerar om några yrkesgrupper, som civilekonom och anställd inom staten kan du till exempel välja mellan att bli medlem i Jusek, Akademikerförbundet SSR, Civilekonomerna eller varför inte ST. Men det är ganska ovanligt att ha så många fackförbund att välja mellan.

Så Jobb & liv kan ses som en konkurrent, en utmanare. Men som alternativ till det fackliga medlemskapet, hur står de sig? Jobb och liv erbjuder ett "Studentpaket" för 2 500 poäng, det vill säga du ska ha betalat in 2 274 kronor. Eller så ska du ha "abonnnerat" på Jobb & livs Bronsabonnemang à 59 kr/månad i 39 månader. Om du istället abonnerar på Guldabonnemanget går det fortare, för 199 kr/månad räcker det att du har abonnerat i 11 månader.

"Studentpaketet" innehåller: analys av CV och personligt brev + 1h genomgång av din individuella arbetsmarknad + 1h presentations- och intervjuteknik.

Det ska jämföras med vad Akademikerförbundet SSR erbjuder: "Du väljer själv vad du vill utnyttja i ditt medlemskap. Hos oss kan du knyta kontakter genom nätverk, delta på seminarier, studiebesök och många konferenser kostnadsfritt. Vi finns alltid tillgängliga för personlig rådgivning kring lön, ditt CV eller din framtida arbetsmarknad och yrkesroll. Välj det som passar dig!" Dessutom ingår en olycksfallsförsäkring. Kostnaden för studentmedlemskapet är 100 kronor för hela studietiden.

Rent krasst verkar det väldigt mycket dyrare för en student att vända sig till Jobb & liv istället för till ett fackförbund. Därtill ska läggas att du som studentmedlem i något av Sacoförbunden även kan engagera dig fackligt genom förbundets studentsektion, och i Saco Studentråd.

Några kollektivavtal kan Jobb & liv heller inte skriva. Men de kan hjälpa till om arbetstagarna själva vill bilda en förening och förhandla fram ett kollektivavtal med sin arbetsgivare, om jag har förstått det rätt.

Jag följer med spänning Jobb & livs utveckling, med parollen att alla sätt är bra utom de dåliga. Just nu verkar deras affärsidé vara att erbjuda fackliga kringtjänster till personer som inte vill vara med i en fackförening, och en av dessa kringtjänster är att hjälpa samma personer att starta en egen lokalförening på sin arbetsplats. Precis vad facket gör, fast i en annan förpackning alltså.

Så, jag känner mig nog lite Shakespeariansk:
"What’s in a name? that which we call a rose
By any other name would smell as sweet;
"