Veckan som precis gått spenderades i Visby. En liten, liten grop i världen just den här veckan till bristningsgränsen fylld av människor som alla tror att just de har något att tillföra. Vet svaret på den viktigaste frågan. Eller kan ställa den viktigaste frågan. Jo, jag var självklart också en av dem som tänkte så. Inget hyckleri här.
Den av alla människor i grytan, som lyckades bäst. Vars budskap sände vågor genom etermedia långt bort till Paris. Den som fick svensk media att glömma Jan Björklund på just hans dag. Det var Gudrun Schyman.
Och för det fick hon en massa moralkakor om fattiga, svältande barn, välgörenhet, och det allmänt oetiska i att bränna pengar. Jag tror jag har hört mer ont om Gudruns pengabrännande, än om någon flaggbränning, mordbrand, eller annan vandalism på senaste tid.
Och tur var kanske det, för med varje moralisk kommentar så kom en ny artikel, ett nytt tv-inslag, en ny TT-falsh, en ny radiointervju. Och Gudrun Schyman tog varje tillfälle att förklara, att varje minut förlorar Sveriges kvinnor 100 000 kronor på grund av att deras löner är satta lägre än männens.
100 000 kronor får sägas vara en ytte-pytte-liten kostnad, för det mediegenomslag som FI fick. Jag tycker inte det är ett dugg upprörande att bränna pengar. Och jag har sett det förr, av en 20-nånting-student som stått på Tengan och bränt hundralappar. Det var inte upprörande då heller, det var ju hans pengar. Inte fick han nån press för det heller, i och för sig.
Läs mer här om varför Tomas Mazetti skänkte 50 000 till FI, att bränna upp.
Straffrätt i teori och praktik
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar