För politik är personligt

fredag 29 maj 2009

Myten om överutbildning

Myten om överutbildning är spräckt, hävdar TCO. Det grundar de på en ytlig forskningsöversikt , samt åsikten att ingen som enbart gått ut gymnasiet rimligen kan vara överutbildad.

Goda argument vid en första anblick kanske, till exempel håller Nicke med.

Vidare tycker TCO att det är ett större problem att så många är underutbildade, och därför borde vi utöka den högre utbildningen, hävdade rapportförfattaren under det seminarium då rapporten presenterades.

Tyvärr så bygger hela resonemanget på en gigantisk missuppfattning om vad över- respektive underutbildning ÄR, vad orden BETYDER. Den här studenten förklarar det bättre än TCO, och inser också komplexiteten i arbetsmarknadens och utbildningens samspel.

Det kanske inte är TCOs fel. Konceptet över- och underutbildning är akademiskt och har inte nått ut särskilt väl till allmänheten. Fenomenet finns inte ens på Wikipedia... Jag slog på överutbildning, då undrade Wikipedia om jag inte menade "övertalning". Jag slog på underutbildning, då undrade Wikipedia om jag inte menade "ledarutbildning".

Så jag slår ett slag för folkbildningen.

Först och främst, en person är inte över- eller underutbildad per se. Utbildningsnivån måste ställas i relation till något. Överutbildad för vadå, och underutbildad för vadå, är frågorna som måste besvaras. Samma person kan alltså vara både över- och underutbildad, i två olika situationer.

Överutbildad betyder inte "har för mycket utbildning". Det betyder "har större kompetens än jobbet kräver", eller för att spetsa till det "borde kunna arbeta med något svårare".

På samma sätt så betyder inte underutbildad "har för lite utbildning". Nej, att vara underutbildad kan till och med anses vara en väldigt positiv sak. Det skulle kunna förklaras som "Nisse har bara gått ut gymnasiet, men han är den bästa chef vi haft". Nisse är gymnasieutbildad. Han har ett jobb som enligt de bästa kriterier vi kan komma överens om borde kräva en högskoleutbildning. Men det är ändå Nisse som har jobbet. Han har alltså vägt upp sin brist på utbildning (underutbildning) med andra egenskaper.

Slutsatsen av att vi har många underutbildade är snarare att vi har många på arbetsmarknaden som har en lägre utbildning men som trots detta har kvalificerade arbeten. Dessa personer behöver inte sätta sig i skolbänken igen. De har ju jobb, och bra sådana också. Varför ska de utbilda sig mer för att fortsätta med samma jobb? Det är ju absurt.

De överutbildade då? Är det så negativt att vara överutbildad?

Ponera att du pluggar för att bli civilekonom. Efter 3 år har du en högskoleutbildning och en skuld på 200 000. Du börjar sedan jobba som kassörska i en affär. Är det ett problem?

Förutom att du kanske tänkt dig ett annat jobb, med en högre lön och andra arbetsuppgifter, så kan det självklart vara givande att arbeta som kassörska. Det är inte individens val som är problemet, utan samhällets. Här har staten subventionerat din utbildning för att du ska kunna utföra kvalificerade arbetsuppgifter. Du har ett jobb som inte kräver att du har en högre utbildning. Det innebär dels att färre kvalificerade uppgifter blir gjorda, eftersom du inte nyttjar din utbildning. Dels, och det här är det stora samhällsproblemet, det innebär att någon annan inte arbetar som kassörska. Någon annan, med lägre utbildning, fick inte ditt jobb. Han/hon är arbetslös istället.

Arbetslösheten bland akademiker är alltså lägre än bland icke-akademiker. Inte för att det finns fler högkvalificerade arbeten, utan för att när de kvalificerade arbetena tar slut så har akademikern valet mellan arbetslöshet och ett mindre kvalificerat jobb. Det är oftast bättre att jobba än att vara arbetslös, så akademikern tar det mindre kvalificerade jobbet. Det är överutbildning. Och det är ett problem. För individen, för samhället, för arbetsmarknaden.

Som kuriosa kan nämnas att TCO tog "effektivt kål på myten om överutbildning" redan 2007. Då i en rapport där de beläggar att jo, arbetsgivarna vill anställa akademiker. Som sagt. Problemet är bara på vilka jobb.

onsdag 20 maj 2009

Reinfeldt?

Lyssnar på partiledardebatten, som i mångt och mycket handlar om Europaparlamentsvalet.

Ett engagerande inlägg gjordes precis av Lars Ohly (V). "Gå och rösta", sa han. "Om ni tycker moderaterna är det bästa partiet, gå och rösta på moderaterna! Ja, jag kan till och med gå så långt att om ni tycker centern är bäst så gå och rösta på dom." (citatet är ungefärligt, som jag kommer ihåg det).

Kanske var det därför som det under bilden av Lars Ohly gick att läsa: "Nuvarande talare: Fredrik Reinfeldt (m)"

Japp, med litet m också... :-)

Sändningen finns här http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____7166.aspx.

Lyssna och bilda dig en egen uppfattning. För jag håller med Ohly, rösta på vad du vill så länge du röstar. Det är demokrati.

Nu är det i alla fall snart Kristi Himmelfärd, i eftermiddag är det kårobligatoriedebatt i riksdagen och sen ska jag fundera över reserutten för sommarens balkan-tripp. Och på vem jag ska rösta förstås. Men jag har nog redan bestämt mig.

onsdag 6 maj 2009

Mustasch

Tv 6 har en konstig grej på sin logga i hörnet. Det ser ut som en mustasch. Eller nä, det är en mustasch. Sen hittade jag det här och ja, Tv 6 stödjer alltså Mustaschkampen.

Det är ju fint å så, men vad har prostata-cancer med mustascher att göra? Mustaschen sitter ju förhoppningsvis långt från prostatan. Om man skaffar mustasch, är det mindre eller större risk för prostata-cancer då? Vad hände med det klassiska blå bandet?

Häromdan satt jag mittemot en dam i tunnelbanan. Hon hade en alldeles egen mustaschkamp på gång. Det är starkt, jag hade aldrig vågat ett sådant statement. Även om jag fullt ut stödjer Mustaschkampen förstås.

tisdag 5 maj 2009

Jag hoppas på en konspiration

Blev imorse väckt av nyheten att den student som lämnade in ett examensarbete där en T-bane-vagn vandaliserades, inte åtalas av polisen eftersom de inte kan bevisa att studenten var den som vandaliserade eller filmade skadegörelsen.

Eh, va'?

Okej, om vi inte diskuterar huruvida polisen faktiskt ska ägna sig åt att bura in konstelever som har gjort graffitti på T-bane-vagnar. Det är en stor diskussion jag inte riktigt satt ner foten i än.

Men, vad saknas i polisens bevisföring? Har de inte papper och penna? Kan de inte skriva ner studentens bekännelse? Om vi utgår ifrån att studenten följt alla andra lagar, han/hon begår inte mened, och har inte lämnat in någon annans arbete som sitt examensarbete. (Det kommer väl inte som en chock, att det är inte konstnärligt arbete att hitta någon annans vandaliseringsvideo och lämna in den som sin.) Då återstår ändå det faktum att studenten lämnat in en video och sagt att det är hans/hennes konstnärliga gärning.

Ponera att studenten inte själv vandaliserade, och inte själv höll i kameran. För att verket ändå ska uppfylla kraven för ett examensarbete måste ändå studenten ha planerat händelsen. r inte det nog?

Jag hoppas att det är en konspiration. Polisen 1) behöver mer resurser och tycker detta är ett fiffigt sätt att visa hur illa det är ställt eller, 2) gör ett statement för att de vill ägna sig åt viktigare saker än att döma i diverse sub-kulturella diskussioner på DNs kultursidor, typ fånga våldtäktsmän och rånare.

Snälla, säg att det är en konspiration!

söndag 3 maj 2009

Vad ska man rösta på?

Den lata söndagen fortsätter, med att jag gjorde det här testet. Enligt testet ska jag rösta på moderaterna i EU-valet. Men jag tycker det var en väl drastisk slutsats. För det första hamnade jag mellan moderaterna och socialdemokraterna - vilket sammanfattar min politiska förvirring (eller möjligen de båda partiernas positioneringsstrategier). För det andra har jag redan bestämt mig för vad jag ska rösta på, och det lutar mer åt person än parti i just det här valet.

Som någon uttryckte det, i EU-valet har man råd att chansa lite. Fast det är inte så jag vill se det. Men jag tror att om jag ska rösta på en person, som kommer vare en av 18-21 svenska ledamöter av totalt 785 (!), då ska det vara en färgstark person som har styrka att fortsätta stå för sina åsikter även i ett sammanhang där Sverige och en svensk ledamot är så litet, så litet. Det handlar om att personen dels måste övertyga sitt eget parti förstås, dels skaffa sig inflytande i gruppen. Och det sistnämnda kräver en del politisk retorik och skinn på näsan. För att inte tala om övertygelse och vilja.

Söndagstips

Är lite sådär lagom söndagslångsam idag, vilket gjorde att jag fastnade med frukosten framför Jeeves and Wooster på kanal 9.

Jag gillar dr. House och hans lite tjuriga rollfigur. I J&W spelar Hugh Laurie istället den engelske gentlemannen Bertie Wooster. Det är som att titta på House, fast 20 år yngre och med en distinkt brittisk accent. Men mimspelet är detsamma, fantastiskt! Det blir ju inte sämre av att han ackompanjeras av sin kollega Stephen Fry, som betjänten Jeeves.

Enjoy!

fredag 1 maj 2009

1 maj - utan demo

Valborgsmässoaftonen innebar grillning och rosévin i trevligt sällskap, sedan tog jag mig till Skansen för att lyssna på Björn Ranelid och titta på Valborgsmässobålet. Både Ranelid och bålet var mäktigt, på olika sätt. Han är ju en för intressant människa.

Men så kom första maj! Jag var besluten att lyssna på Wanja idag, på Norra Bantorget. 12 000 människor tog sig dit, men inte jag. Istället fastnade jag i det underbara vädret. Först en picknick i solen, och sen en promenad runt lilla ön. Varje dag borde vara så här! Och förhoppningsvis håller det i dig imorgon.

Okej, jag har lite dåligt samvete för att jag valde bort att delta i vad som sannolikt var början eller slutet på något stort idag. Wanja är, oavsett vad man tycker om AMF-affären och oavsett vilken politisk färg man må ha, en inspirerande talare och väl värd att lyssna på.

Men idag valde jag mig själv. Solen var underbar, sällskapet var underbart, och Wanjas tal går att läsa på aftonbladet.se

Vintern rasat ut, sköna maj är här!