Wetterberg i bloggosfären

Kollega GW rör om i bloggosfären idag.

Hans artikel på DN Debatt om att de nordiska länderna borde gå ihop i en union har mottagits både av gammelmedia och nymedia.

Nu ska det här inlägget inte handla om unionstanken, så jag nöjer mig med att konstatera att den nordiska unionen ändå skulle bli glest befolkad, med de problem som centralisering innebär när befolkningen envisas med att sprida ut sig. Och ett bättre alternativ har jag ju redan skrivit om.

Nej, istället har jag funderingar på vilket extra genomslag bloggosfären kan ge en samhällsdebattör. En sökning på Gunnar Wetterberg på Twingly ger 124 träffar. Vilka bloggar då om Gunnars nya idé?

Kent Persson (M) skriver att Wetterberg skjuter helt utanför målet. Hans inlägg, som är negativt till idén, kommenteras av två läsare som låter mer positiva.
Anders Svensson håller inte heller med, och under hans inlägg pågår en liten debatt där jag känner igen en kommenator från Kent Perssons blogg.

Badlands Hyena har vänligt nog tagit fram ett förslag till flagga för den nordiska unionen. Intressant nog länkar Badlands Hyena till både Aftonbladet och SvD, men inte till det ursprungliga DN. Även Hela havet stormar är inne på vilken flagga unionen ska ha.

The Croydonian utropar "The Vikings are coming. isch.", och spekulerar i huruvida Skottlands oljefyndigheter kan tänkas vara i fara. Tack vare The Local har Wetterbergs idé skrämt upp en annan union alltså.

Per Westberg ställer sig frågan Vad säger norrmännen?. Roligt nog får han snabbt svar, Takk som spør, men nei takk! svarar en anonym kommentator.

Även Kulturbloggen, Håkan Rombe, Kjempegreit!, med flera.

NRK skriver inte bara på sin hemsida, utan twittrar även om Wetterbergs idé, liksom Norden i Fokus och en dansk med kontot Orgetorix.

DN Debatt kontra bloggosfären, det är förstås ingen tävling. Jag undrar om debattartikeln fått samma utrymme om den publicerats på NewsMill eller en mindre debattsida. Jag tror inte det. Men det verkar vara en stark växelverkan mellan debattsidorna och bloggarna. Och bloggosfären ökar på så sätt läsekretsen för de traditionella debattplatserna.

Barnomsorg the american way?

Lite snabb-bloggning, så försöker jag vända bloggen från okvantitativ kvalitet, till kvantitativ okvalitet...

Jag borde skriva på morgnarna, när jag kollar på SVT Morgon. Jag brukar alltid bli upprörd över nåt som hänt, eller inte hänt.

Som imorse, eller om det var igår morse. Det var nåt inslag om barnomsorg. Hur som helst.

Föräldraledighet, barnomsorg, vårdnadsbidrag, det finns inget annat ämne jag tycker är så jobbigt. Dels för att jag själv har väldigt liten erfarenhet ur ett föräldraperspektiv, inte ens ur ett barnperspektiv faktiskt eftersom min ömma moder satte mig hos dagmamma 1 dag (!) under hela min uppväxt. Det slutade med att jag sprang hem (förbi två hus) och satte mig på altanen och hulkade: "Jag har ingen mamma, *snörvel* och jag har ingen pappa *snyft*". Och dels för att jag har fått uppfattningen att så mycket av jämställdheten radikalt störtas på ända så snart de små liven gör entré och livspusslet ska läggas.

En radikal tanke, naturligtvis inte tänkt av mig först men jag är inte sämre än att jag kan föra fram den i alla fall. En amerikansk vän till mig befinner sig numera i Belgien och är gravid. Vilket innebär att hon med amerikanska värderingar tar sig an det belgiska välfärdssystemet i en organisation med långtgående feministiska värderingar. Resultat? Tja, hon tänkte stanna hemma några veckor i alla fall.

Eftersom jag såg så förvånad ut, jag tyckte det var ganska kort tid ändå, så försökte hon förklara sin syn på det svenska systemet med årslånga uppehåll från arbetsmarknaden. Vi har inrättat ett system som bygger på att föräldrarna måste ta hand om barnen i 18 månader, för det finns inte plats i barnomsorgen. (Om jag tillåter mig att sammanfatta hennes utläggning.) Och det perspektivet har jag nog inte tänkt ur förut. För det är väl sant, att om alla svenska mammor och pappor ville ut på arbetsmarknaden efter sådär 3-6 månader, och alltså krävde en plats i barnomsorgen, då skulle den behövas byggas ut lite.

Och det är det som är det radikala. Är det så att vi i jämställda Sverige byggt upp ett system som tvingar (i stort sett) kvinnan att välja att vara hemma flera månader längre än hon kanske annars hade föredragit? Eller är det enbart av godo att vi har möjlighet att vänta med förskoleplatsen tills bebisen haft sin första födelsedag?

"You come from one of the largest countries in the EU"

Nyss hemkommen från Bryssel och ovanstående påpekande ringer i öronen. Vi stackars svenskar tror ju att vi är så små. Bara 9 miljoner invånare å allt. Så jag blev lite konfunderad när det påpekades att jag kommer från ett stort land. Hela min självbild utmanades liksom.

För de som känner mig väl så är det ingen hemlighet att geografi inte är min stora grej. I princip så hittar jag ju dit jag varit, och kan placera länder jag varit i rimligen på en karta. Men de länder jag inte varit i är lite mer flytande...

Men ändå, jag vet ju att Sverige är stort och obefolkat. Men har liksom aldrig satt det i perspektiv så innan. Så vi blev ju tvungna att lista ut vilka som är EUs största länder. Topplistan blev som följer: (nuvarande 27 medlemmar, kandidatlandet Turkiet icke-inräknat)

1. Frankrike
2. Spanien
3. Sverige

Det innebär alltså att vi med lätthet skulle kunna få plats med en sådär 40 miljoner människor till på vår area. Vilken tillväxtpotential!!

PS: Lovar att vara lite mer närvarande på bloggen från och med nu. Jag tänker mig en 30 minuter om dan.