Valrörelse och inga visor

Veckan som precis gått spenderades i Visby. En liten, liten grop i världen just den här veckan till bristningsgränsen fylld av människor som alla tror att just de har något att tillföra. Vet svaret på den viktigaste frågan. Eller kan ställa den viktigaste frågan. Jo, jag var självklart också en av dem som tänkte så. Inget hyckleri här.

Den av alla människor i grytan, som lyckades bäst. Vars budskap sände vågor genom etermedia långt bort till Paris. Den som fick svensk media att glömma Jan Björklund på just hans dag. Det var Gudrun Schyman.

Och för det fick hon en massa moralkakor om fattiga, svältande barn, välgörenhet, och det allmänt oetiska i att bränna pengar. Jag tror jag har hört mer ont om Gudruns pengabrännande, än om någon flaggbränning, mordbrand, eller annan vandalism på senaste tid.

Och tur var kanske det, för med varje moralisk kommentar så kom en ny artikel, ett nytt tv-inslag, en ny TT-falsh, en ny radiointervju. Och Gudrun Schyman tog varje tillfälle att förklara, att varje minut förlorar Sveriges kvinnor 100 000 kronor på grund av att deras löner är satta lägre än männens.

100 000 kronor får sägas vara en ytte-pytte-liten kostnad, för det mediegenomslag som FI fick. Jag tycker inte det är ett dugg upprörande att bränna pengar. Och jag har sett det förr, av en 20-nånting-student som stått på Tengan och bränt hundralappar. Det var inte upprörande då heller, det var ju hans pengar. Inte fick han nån press för det heller, i och för sig.

Läs mer här om varför Tomas Mazetti skänkte 50 000 till FI, att bränna upp.

Finns det inga bra moderata artister?

Jaha, så mycket för att jag skulle hålla mig borta från den här bloggen under Almedalsveckan. :-)

Fredrik Reinfeldt talade idag i Almedalen, om hur moderaterna tog ansvar för Sveriges ekonomi. Talet inleddes med något slags skämt (?) om hur det var viktigt att använda rätt ord i almedalstalet. Ord som pensionär, arbetslös, och kulturarbetare. Det var lite krystat, men ok. Och sen kom huvudbudskapet om hur Sveriges ekonomi klarat sig bäst genom krisen i hela Europa.

Sen gick jag, det var inte så mycket nytt.

Men innan talet så värmdes publiken upp av Mange Schmidt, som bland annat sjöng kampanjlåten "Flyter". När jag lyssnar på texten blir jag konfunderad om det verkligen är en låt för moderaterna. Jag menar, inledningen lägger ju upp det lite så. "Det här är en låt, låt den klinga sitt plong utan tvingande tvång, det är bara en sång." Det känns som en friskrivning på något sätt.

En låt som Mange inte sjöng, var hans slagdänga från 2009; "Ledig".

Om jag dömer efter texten till "Ledig", (Mange är säkert mer komplicerad än så, men ändå) så verkar det som att Mange inte håller med moderaterna just om arbetslinjen. Lite ironiskt. Eller ska låten tolkas ironiskt, i ljuset av Manges nya politiska engagemang? Stor humor är det, i alla fall.

Håll till godo!

Almedalen - trist, å långtråkigt och alldeles underbart?

Då var det dags igen för årets upplaga av politikerspektaklet, lobbyskådespelet, eller vad just du vill kalla det, Almedalsveckan.

Förr sa man politikerveckan, eller hur? Men nu heter det Almedalsveckan. Det är talande, Almedalsveckan handlar om så mycket mer än politiker. Visst är det många politiker och politiskt aktiva där. Men också otroligt många från intresseorganisationer, fackförbund, arbetsgivarorganisationer, med flera.

Individuell Människohjälp ska dit för första gången någonsin, och Saco ska dit som vanligt, och makthavare.se, och Motorhistoriska Riksförbundet och Skanska och UNIFEM, och... ja, det börjar bli de flesta helt enkelt. När jag var där 2005 mötte jag en man som packat in familjen i en husvagn och åkt till Almedalen med hopp om att få säga ett sanningens ord till en eller annan politiker, samt min gamla föreläsare i nationalekonomi (som för övrigt kommer delta även i år).

Hur som haver, under Almedalsveckan bloggar jag på sacobloggen.se, så vill du så syns vi där! Det kan förstås hända att det blir något inlägg här också, av personlig natur.