I veckan drog debatten om europaparlamentarikernas löner igång. Det var Eva-Britt Svensson som berättade att hon kunnat spara miljoner under sina fyra och ett halvt år i parlamentet. Något hon proklamerade för redan 2005.Det tyckte hon visade att parlamentarikernas löner och schablonersättningar är för höga. Men egentligen ville hon inte alls prata om löner och ersättningar.
Eva-Britt sparade, och det hon sparade har hon skänkt bort.
Jag tycker Eva-Britt tänker fel.
Det kan låta bra att en parlamentariker inte tar ut mer än 22 000 i lön, men vad innebär det för demokratin egentligen? Jag vill inte att människor ska avskräckas från parlamentariska uppdrag på grund av ersättningen. Alla ska ha möjlighet att ta upp ett politiskt förtroendeuppdrag, utan fara för sin privatekonomi. Det innebär att både undersköterskor och direktörer ska kunna bli parlamentariker. Om parlamentarikernas ersättning sänktes till en nivå motsvarande, säg medianlönen i Sverige. Då skulle det inte vara en demokratisk seger. Det skulle innebära att hälften av löntagarna inte skulle kunna kandidera till parlamentet, då det skulle innebära en lönesänkning för dem. Hur många känner du som skulle vara villiga att gå ner i lön för den goda sakens skull?
Och så till schablonersättningarna. Visst, det kan diskuteras om de är för höga eller inte. Flygpriset har gått ner de senaste åren. Likaså mobiltelefonkostnaderna. Å andra sidan vill ett flertal parlamentariker införa koldioxidskatt och annat som garanterat skulle göra att priset på flygbiljetter höjdes igen. Så schablonen åker upp och ner. En lösning vore förstås att parlamentarikerna får betalt för vad biljetten faktiskt kostar.
Jag måste erkänna att det är mindre intressant, så länge de går på sina möten och inte gör som Maria Robsahm, stannar hemma. Och inte heller vill jag ha parlamentariker som lägger sin värdefulla tid på att leta billiga flygbiljetter.
Min poäng är, att visserligen är parlamentarikerna välbetalda. Det måste de få vara. Men. Då ska de göra bra saker för våra pengar. De ska driva och diskutera politik. Det är det de får betalt för. Inte lägga dem på hög, för att sedan skänka dem till nån organisation eller sitt parti.
Lägg överskottet från schablonersättningar på en extra assistent, flyg in en forskare som föredrar något, arrangera en debatt eller ett seminarium, publicera information som kommer medborgarna till del. Kort sagt, gör något! Sitt inte och snåla på demokratin!
Efter Eva-Britt har flera kandidater till Europaparlamentet uttalat att de också minsann ska skänka bort sina löner och ersättningar. Men, medborgarna skänker redan en massa pengar till olika organisationer och partier. Pengarna till EU vill vi ska gå till politik.
Christoffer Järkeborn vill också snåla i Bryssel. Jag hoppas att han syftar på att stoppa flyttcirkusen mellan Strasbourg och Bryssel. Våra parlamentariker behöver vi inte snåla på.
Straffrätt i teori och praktik
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar