Football, yellow cards and Monti

Just a quick (and a bit late) update:

This saturday I had the opportunity to watch football, the great nations of Luxembourg and Malta was playing a friendly. It all looked rather gloomy for the maltese, in light of their previous experiences with the luxemburgers. But the maltese part of the audience wasn't gonna let some statistics bother them. And rightly so. Heavily cheering from the audience brought the maltese team to a great victory of two goals against none!

In other, heavy, EU-news, Mario Monti, in-famous for the Monti II, came up with another not-so-popular proposal the other day. In light of corruption in the Italian football league (really??), he wonders "if it wouldn't be a good idea to suspend the game for two or three years.".

Well, no, it probably wouldn't be a good idea... Maybe somebody should give Mr. Monti his second yellow card.

Speaking about yellow cards, those were handed out willingly by the judge in the game saturday. Largely to the luxemburgers, who get their captain sent off already before half-time.

Here a picture of the two teams from 2nd June.

And: Congratulations, Malta!

Spännande tider i Europaparlamentet

Jag befinner mig tillfälligt i Europaparlamentet, för att lära mig mer om hur parlamentet fungerar. Den här veckan är det utskottsvecka, vilket innebär att utskotten sammanträder och diskuterar och röstar. Utskottssammanträdena är öppna för dem som vill komma och lyssna, i alla fall när man lyckats komma in i parlamentet och tagit reda på i vilket rum de sammanträder. Dessutom webbsänds utskottsmötena, det är föredömligt transparent! Frågan är om något liknande skulle kunna inträffa i t ex Sveriges Riksdag?

Men det är inte under utskottsdiskussionerna som saker och ting avgörs, även om det kanske händer att någon byter fot när ett bra argument framförts. Dels för att det i slutändan ändå är parlamentet som ska rösta slutgiltigt. Och dels för att ledamöterna till stor del vet hur de ska rösta redan innan de går in i utskottet. En delegationsledare sitter och gör tummen upp, eller tummen ner, beroende på hur partigruppen ska rösta. Och oftast röstar ledamöterna efter den personen, eftersom det är svårt att hålla koll på alla skilda områden själv. Det påminner lite om hur Uppsala Studentkår brukade agera på SFSFUM, när det begav sig...

Röstningen är också ett kapitel för sig. Man röstar vid en förbestämd tidpunkt, och då röstar man igenom en massa i ett våldsamt tempo. Så det gäller att kunna skilja på ändringsförslag 12, kompromissförslag 32 och ändringsförslag 45. Just idag blev det också diskussion kring formalia vid röstningen i ett av utskotten, det kändes också litegrann som att komma tillbaka till kårpolitiken. :-) Dessutom gick det inte att lägga ändringsyrkanden i ett av utskotten, lustigt nog JURI (Utskottet för rättsliga frågor). Det var väl ändå lite skumt. Mp-bloggen ACTA-bloggen har för övrigt en bra sammanfattning av röstresultaten här.

Vill du lyssna på ett utskottsmöte, kan jag rekommendera sändningen från dagens utskottsmöte i LIBE, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter. Notera också hur ledamöterna röstar via handuppräckning (ja, som i skolan).

Dagen slutade historiskt, inte bara för att min mamma fyller år idag (Grattis mamma!!), utan också för att tre utskott idag röstade mot ACTA - handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning. Utskottens yttranden är bara en rekommendation, och det är parlamentet som slutgiltigt säger ja eller nej till ACTA. Hur det går får vi veta först i början av juli. Men för idag är det flera ACTA-motståndare som firar en liten delseger runt om i Europa.

Första intrycket av parlamentet är att ledamöterna här gärna driver sina egna frågor. Det är inte ovanligt med samarbeten över partigränserna (och då menar jag partierna i Europaparlamentet, inte de nationella partierna, förstås) och det är heller inte ovanligt att en eller flera ledamöter röstar emot sin partigrupp. Det gör politiken mindre förutsägbar i Europaparlamentet, och faktiskt också mer spännande!

Navet i parlamentet är dock inte ledamöterna, utan deras assistenter. 1500 assistenter makes the parliament go around, och utöver det en massa praktikanter. En röst i Bryssel menade att det är just assistenterna och praktikanterna som gör parlamentet till en ung, livlig och rolig institution - till skillnad från kommissionen som är mer av en gråhårig institution.

Slutligen, ett stort tack till Amelia Andersdotter och hennes assistent Mattias Bjärnemalm, som tar ansvar för min vistelse i parlamentet och därmed gjort det möjligt för mig att lära mig massa spännande saker om Bryssels inre liv och demokrati!

Klart studenterna ska åka flak

Det har skrivits om förbud mot studentflak i Stockholm i år. Riktigt så illa är det nu inte, istället vill Stockholms stad bara begränsa  studentflaken till vissa delar av stan. Stadskärnan, runt Sergels Torg, ska förskonas från studenternas tjo, tjim och annat skränande. Eftersom framkomligheten måste prioriteras. Det är inte första gången förbud och restriktioner för studentflaken diskuteras, det har varit på tapeten till exempel 2010, men då ville både Ulla Hamilton och Carin Jämtin låta studenterna åka runt i Stockholm till slut. Vad Carin Jämtin tycker numera vet jag inte, men Ulla Hamilton har i alla fall ändrat sig. I alla fall om det gäller åkandet runt Sergelfontänen.

Själv hade jag oerhört kul på studentflaket när jag tog studenten, inte runt Sergelfontänen visserligen men vi åkte runt Stora Torg i Halmstad i alla fall. Och sjöng, inte så mycket om den ljusnande framtid men ändå. Fast i Halmstad tar ju inte 10 000 personer studenten samtidigt förstås. Men Stockholm borde också göra plats för studentflaken, för att det är en rolig tradition och för att centrum är till för alla stadens invånare. Det kanske kräver lite planering och engagemang från Stockholms Stad, men det hoppas jag inte är för mycket begärt.

Det är tråkigt om Stockholms stad försöker tränga ut studenterna från centrum. Visst är det säkert kul att åka studentflak på Södermalm också, men det vore väl bättre om rutterna lades om med morot istället för med piska? Till exempel med en gemensam uppsamling av ungdomarna i Tantolunden, och ett litet uppmuntrande tal av valfritt borgarråd.

Ett annat alternativ är att koncentrera flakåkningen till en eller ett par dagar, när annan trafik leds om  tillfälligt eller i alla fall får stå ut med minskad framkomlighet. Det förslaget har Ulla Hamilton tydligen redan fått per mail av en privatperson (inte av mig). Frågan är nu vem som ska se till att alla gymnasieskolor i Stockholm och kranskommunerna enas om en dag?

Jag hoppas Ulla Hamilton ger uppdraget till någon i sin närhet. Och får jag föreslå den 6 juni? Det är en helgdag, så mycket lättare att stänga av trafiken då. Men det verkar visst som att skolavslutningen är utspridd mellan den 5-20 juni i år. Kanske har man valt att sprida ut det så mycket just på grund av att inte alla skulle åka flak samtidigt och helt stoppa upp trafiken?

Visste du förresten att Transportstyrelsen har utfärdat föreskrifter för Studentflak och karnevalståg? Jodå!

Bilden kommer härifrån.

Rätt till kollektiva förhandlingar

Nytt år, ny lägenhet, nytt jobb, misstänkt låg aktivitet på bloggen...
Nåja, det kan det ju bli ändring på!

Idag läste jag i SvD den glada nyheten att man i Ohio röstat bort den lag som har inskränkt offentliganställdas fackliga rättigheter. Tjoho!

Som fackligt engagerad i kalla Norden reflekterar jag sällan eller aldrig över vilken priviligerad ställning våra fackförbund och deras medlemmar har jämfört med många av kollegorna i världen. Visserligen har även offentliganställda i Sverige vissa inskränkningar i sina fackliga rättigheter, enligt Lagen om offentligt anställda har t ex inte alla offentligt anställda rätt att vidta sympatiåtgärder eller strejka för att påverka politiskt. Men om något parti skulle föreslå att lagstifta bort rätten för fackförbunden att kollektivavtalsförhandla om t ex medlemmarnas pensioner, då skulle nog många höja förvånade ögonbryn. Kanske beror det på den konsensus-ledarstil som jag många gånger upplever är så förhärskande hos oss i Sverige, men att förbjuda förhandlingar känns så... okonstruktivt.

Med det sagt, så har de fackliga organisationerna naturligtvis ett stort ansvar i att ta vara på förtroendet från medlemmarna, och förhandla fram goda kollektivavtal. Till exempel har TCO nu inlett ett arbeta för att få fram "gröna kollektivavtal". Spännande!

Hurra för Andreas!

I dag strör jag lite strössel och kärlek över min f d korridorare, och numera berömde skjutjärnsjournalisten - Andreas Lovén!

Andreas har blivit nominerad till Nära-priset för årets lokaljournalist! Och inte bara det, halvdant är inte Andreas grej. Så han passade på och blev även nominerad i kategorin för årets lokalredaktör. :-)

Grattis Andreas! Jag håller tummarna för dig den 21-22 oktober.

Andra sidor av Andreas:
Pappaledig och intervjuobjekt i Aftonbladet
Andreas intervjuar Reepalu, och ger sen svar på tal.

Och historien om "Fallet Ulf", som ledde till nomineringen.

Nu är det dags att börja prata politik

En ny fyraårig mandatperiod ska inledas, även om det i skrivande stund inte är helt klart vilka som kommer sitta i nästa regering. Men oavsett hur de 7 partierna väljer att tackla Sverigedemokraterna, så är det nu dags att börja prata riktig politik igen.

För att inspirera till vidare diskussion hemma vid era egna köksbord, läs Sanna Raymans utmärkta blogginlägg om fallet Annica Holmquist som upprört en hel bloggosfär och kanske/kanske inte kostade Reinfeldt de där sista välbehövliga 298 rösterna. Sanna gör som alltid en träffande analys.

För övrigt visar Maria Abrahamsson på en annan, väldigt obehaglig, konsekvens av Sverigedemokraternas framgångar lokalt.

Är ni mer nyfikna på utbildningsfrågor, så ger det alltid perspektiv att läsa vad Håkan Regnér skriver på Sacobloggen. För nog känns det som att kvalitet i utbildningen skulle påverka vilket jobb och vilken lön du får, men hur går det att visa?

Men politik är nästan alltid roligast att diskutera ansikte mot ansikte, över en lunch till exempel. Eller en kopp te.

Anna har bra tips på politiska meningsmotståndare det kan vara värt att diskutera med.

Nu gäller det

Valrörelsen i år har varit lite underlig, både tam och vild liksom.

Tam för att i många sakfrågor skiljer det ganska lite mellan alternativen. Sjukförsäkringen till exempel. Förvisso har regeringen kört igenom en lagstiftning som uppenbarligen inte fungerar som den ska. Men grunderna i reformen kommer från den förra socialdemokratiska regeringen. Regeringen har till och med använt samma utredare. Och skatterna. Vänsterblocket kommer nog att höja skatten, men inte på långa vägar till nivån innan Borg tog över taktpinnen. Det är små, men viktiga, skillnader. Men svåra att åskådliggöra. Och definitivt inget "vägval". Vägen är bred.

Och vild för att helt plötsligt är Sverigedemokraterna lika inne som Blondinbella var typ 2008. Alla bloggar om dem, pratar om dem. Sluter upp på Sergels torg för att INTE höra vad de har att säga.

Ikväll är det 30-års-fest, och i morgon är det upp tidigt i ottan. Kl 8 öppnar vallokalen och då ska allt vara snyggt, prydligt och tydligt. Sverigedemokraternas valsedlar kommer att ligga där, i bestämd ordning, med övriga riksdagspartiers. Och det, det hände redan i förra riksdagsvalet. Så är det i en demokrati, vissa röstar på partier vi inte gillar.

Men i morgon så går vi och röstar. Och tar ställning till regeringsalternativen. Sverigedemokraterna är inte ett alternativ. Vem har de att erbjuda som jämställdhetsminister, transportminister, utbildningsminister? Ingen. That's it.